Idag har jag verkligen inte varit på bra humör...det ända jag har tänkt på är det som hände igår och hur det är med honom. Hoppas verkligen att allting kommer vara som vanligt sen, att det inte har hänt några skador eller något sånt.
Önskar verkligen man kunde spola tillbaka tiden och säga till att det räcker nu, att det är inte bra att ta mer.
Om man skulle vart där tänk vad mycket vi hade kunnat förändra då. Har känslan av om jag skulle varit där så hade jag varit med han och kunnat stoppa eller tagit hand om det på ett bra sätt...
Säger bara hoppas allt ordnar sig! <3

Fick även ett samtal från min farfar innan. Det lät verkligen som att han hade druckit och det har han inte gjort på 7 år. För att för 7 år sedan var han alkoholist...alltså när jag var 8 år och han hade vart det i några år innan det, han har varit alkoholst så långt jag kan minnas. Jag var jätte rädd för honom, jag kunde inte ens gå ner till honom när mina föräldrar var med. Det ända jag ville när vi var på kalas hos han var att gå därifrån, jag ville bara försvinna bort från allt och alla. Jag fattade inte varför vi skulle till han på kalas när han var som han var...han var ju bara ledsen och skrek på alla för ingenting. Men jag kunde ju inte säga till eller göra något för var ju ganska liten då. Det jag sa till mamma och pappa var att jag inte trivdes när jag var hos farfar att jag inte mådde bra, men dom sa bara att det blir bara en kort stund och att farfar behövde oss. Men när vi var där verkade det som om han inte ville ha oss där.
För 7 år sedan så gick farfar med i något som heter Länken där de som dricker samlas och får hjälp att sluta med det, det stöttade varandra och det var verkligen bra där. När man hade varit helt nykter 3 år fick man någon tallrik som det stog något i och efter 5 år fick man en guld ring. När farfar fick den var han verkligen stolt över sig själv, han kom till och med hem till mig och visade det fast vi bara snackade några få gånger om året, även om vi bara bor 500 meterifrån varandra. Men han brydde sig bara om min bror han fick presenter och sånt medans jag inte fick någonting. Min bror har till och med fått 2 mobiler av honom och jag ingen. Så jag har liksom aldrig velat gå hem till honom eller hitta på något med han efter som det verkade som om han inte tyckte om mig, och jag var så liten när han var alkoholist och jag hade sett fel sida av honom det första jag gjorde nästa. Jag var ju verkligen rädd för honom. Och jag kände att när jag inte får någonting av honom bara min bror så varför ska jag gå hem till honom. Men iallafall när han kom hem till mig och visade mig ringen så blev jag verkligen stolt över honom och jag hade aldrig sett honom så glad och stolt över sig själv. När han hade kommit hem till mig trodde jag att vi kunde ändra på allting, att vi kunde få en bättre kontakt med varandra. Men det fick vi inte, han hörde inte av sig på ett halv år efter. Jag förstog verkligen att vi aldrig skulle få upp någon kontakt. Så min mammas killes föräldrar blev som min far-föräldrar så nu idag säger jag farmor och farfar till min mammas killes föräldrar och jag får till och med massa med saker av dom. Jag blev verkligen lycklig på ett annat sätt när jag fick dom som far-föräldrar. Det kändes som om jag hade en hel släkt då. 
Men det som hände idag var att min farfar ringde till mig och han lät verkligen annorlunda..det lät verkligen inte som han. Han lät väldigt glad. Sen efter ett tag började han snacka att jag skulle komma upp och hälsa på han där han bor idag, flyttade för en månadsen ungefär och det sa han ingenting om till mig att han skulle göra bara min bror. Men han ville att jag skulle komma upp och hälsa på han och jag fick jätte gärna ta med en kompis upp. Sen så började han snacka om sitt drickande och att han inte hade druckit på 7 år ens inte tagit en lätt öl. Han började också snacka om att jag kunde gå ut på stan och festa ifall jag kom upp för det brukade min bror göra och då ville min bror jätte gärna ha en öl och det fick han men farfar han drack ingenting. Men liksom vem säger till en 15-årig tjej att jag kan gå ut på stan och fest i en stad jag aldrig varit i innan? Seriöst det första jag tänkte på var att han hade börjat dricka igen, för annars så säger man inte sånt. När jag tänkte att han hade börjat dricka igen så blev jag ledsen inom mig verkligen. MEn sen när samtalet tog slut så var det liksom ingenting han hade börjat med så varför ringde han mig?!
Jag tror skarpt att han har börjat igen och det är verkligen inte bra. Jag är riktigt orolig för honom nu. Hoppas verkligen att han inte har börjat nu igen, att det verkligen inte blir som förr.

/J